"It only takes a minute to get a crush on someone, an hour to like someone, and a day to love someone, but it takes a lifetime to forget someone."

Utmanad

Tack för den Ninde.. ;)

"Se dig omkring där hemma. Finns det något speciellt du gillar/inte gillar hos dig just nu?"

Nu är jag ju inte hemma för tillfället. Men dessvärre vet jag ju hur sjutton det ser ut. Vad jag inte är nöjd med är att jag inte tagit reda på all ren tvätt samt att hatthyllan är på väg att lossna. Sen var det saknade efter ett badkar...

Däremot är jag grymt nöjd med att jag satt upp tavlorna i vardagsrummet och att diskmaskinen fugerar. Små saker kanske. Fast nog sjutton spelar det roll.

Kan jag applicera det på jobbet?

Jag är inte nöjd med min kollega som sitter och tittar på mig hela dagarna. Kommer att bli tokig på honom.

Derby

Mitt fotbollsintresse är inte alls stort men när jag kunde få en friplåt till gårdagens derby gick det inte att motstå. Dessutom påtalade jag att det faktiskt var så att om jag skulle gå så skulle rätt lag vinna.

Och tänka sig... det fungerade.

Klant

Förresten är det inte helt begåvat att glömma drycken man tar med sig till en fest... i taxin på väg dit.

Lördag

Det är riktigt illa, jag har kommit in i en gräsligt morgonpiggperiod. Vilket i praktiken innebär att jag vaknade 05.30 igår. Det är väl iofs rätt okej men inte så bra när man ska på fest på kvällen. Och nej jag hann inte vila något innan, men fick till en riktigt härlig ridtur i skogen. Vilket var helt fantastiskt.

Men festen..

Sprang på en gammal killkompis som jag hängde mycket med på den tiden. Kul och han är som vanligt trevlig och charmerande. Insåg även att flera ansåg att de kände mig och kunde mitt namn. Trevlig. Framför allt om jag hade haft koll på vad de heter.

Pratade med en snubbe som jag misstänker att festsnubben försöker gifta bort mig med. För när en kille glatt utrycker att bo på landet och ha hästar verkar supermysigt blir jag en aning misstänksam... i synnerhet när han inte varit i närheten av hästar direkt.

Sen var det ju killen som jag aldrig får något grepp om. Som jag träffat flera gånger som jag från början inte var säker på om han ens kom ihåg mig. Som nu hälsar med stor kram och påvisar att han dessutom kommer ihåg det mesta som jag sagt till honom. Men som tillhör kategorin killar som tränar mycket och har benkoll på vad han äter vilket i min värld är rätt oattraktivt. Som den gamla killkompisen förhörde mig om vad jag eg tyckte om killen. Men vi kommer ha kontakt i jobbsammanhang framöver.

Trött som jag var så smet jag hem tidigt, promenerade genom staden och njöt av våren. Tog en liten kvist av magnolian, som blommar nu, med mig hem och kröp i säng.

Dolores

Ibland går det inte alls som man har tänkt sig. Som igår. Min plan var att jogga runt hästen lite lätt och sen åka hem till mamma och få mat. Men pållen var av en helt annan åsikt och uppvisade ett temprament som påminner skarpt om en åsna. Så efter som att fröken behagade att stanna, börja backa, trampa och halvt stegra sig när jag ställde lite krav... så blev det inte alls en så charmig ridtur. Men men tack och lov går hon att övertyga om att det inte är en så bra idé så till slut så gick hon hyfsat.

Men jag blev rätt slut...

Veggieman

Med risk att vara väldigt elak så kan jag i alla fall försöka förklara varför min kollega inte äter äter grönsaker eller frukt.

För att han inte kan.

Just det. Det är hans anledning. Han kan dricka jucie men inte äta frukt. Jag undrade hur det tar sig uttryck. Får han kramper, kräks, eller allergiska reaktioner. Nope. Han kan bara inte äta frukt eller grönsaker.

Öhhh... just det...

Jomenvisst

Det där med kollegor är ett intressant fenomen. Mycket intressant fenomen. Man har anställt en ny som ska "komplettera" mig på orten. Kalasbra! Egentligen alltså. Men vi är en aning undrande. Känns inte alls som den unge hungrige säljaren som står på tårna och hoppar om ni förstår vad jag menar. Utan mer som killen som tenderar att gå in i rummet och ställa sig och titta på en med nollställd blick. Inte ens förhoppningsfull blick.

Men det blir säkert jättebra. Förutom att han sitter mitt emot mig... och undrar vad jag gör. Hela tiden.

Makt, Ego och styrka

Jag visste att jag skulle gå ur askan in i elden. Sannolikheten att jag skulle vara rätt ensam som tjej var hög.
Jag visste att traditionerna sitter hårt i väggarna och att mycket grundar sig på historien. Samtidigt så är det nya tider och stora förändringar på gång. Vilket är svårare för de som varit med länge än för någon som är ny.

För att jag ska lyckas krävs en massa saker. Främst att "verkstaden" eller "fabriken" fungerar. Så när jag tills slut tog tag i och belyste problemet för den som beslutar visste jag att det skulle ta fyr. Vilket gjorde att jag såg till att ta på saker som var idiotsäkra kort. Som endast kan påvisa att jag hade rätt. Men inget som var personangrepp utan endast exempel på saker som inte fungerar.

Målet? Att få förutsättningarna på plats i organisationen så att jag kan lyckas. Att få till ett team runt om mig som fungerar och som jag kan lita på. När jag väl hade satt bollen i rullning så började jag förstå att jag hade fått en del av de "viktiga" bakom mig och hade någon som bekräftade min bild. Den enda missen var att den som skulle ha koll på detta fick på tafsen. Ordentligt. Hans fel men gissa vem han gav skulden? Jag insåg det när jag försökte fråga något och karln är total försvarposition. Fäktar och värjer sig till den milda grad att han står och motsäger sig själv. Helvete! Där har jag ett gigantiskt problem… Vilket självklart visar sig inom kort. Knivhugget i ryggen kommer.

Mannen med beslutsmakten kommer på besök. Endast för att prata med mig. Under samtalet inser jag vad som hänt. Mannen med beslut har anställt mig, jag var ett självklart val för honom. Han vill egentligen att jag ska fortsätta med projektet förändring och fick en liten agenda på saker som behöver göras. Sen jag fick säga rätt saker som han kan förmelda vidare. För att lugna han som blev så rädd. Som inte ens har stake nog att ta en rak diskussion.

Det känns som ett stategispel med höga odds.

Tänk om..

Jorden var platt.

Alla killar var snygga.

Jag var jätterik.

Eller tänk om jag får chansen att se en massa snygga killar i uniform i eftermiddag! Ska på möte i stadens tut-tuthus och ska nog se till att komma dit i god tid. Jag har varit på flertalet möten på brandstationen och är grymt besviken. Kanske ska göra en Bridget? Ta på mig kjolen och åka ner längs brandstången..om det ens finns någon..

Skulle kanske muntra upp vardagen? Om inte annat så kan jag säkert göra ett intryck med min knallröda näsa och bleka ansikte.

Bekännelse

Jag har inte världens största arbetsmoral idag. I stället sitter jag och funderar på att huruvida mamma kommer att få strejka idag. Om det är sol även i hennes trädgård och om det finns chans att få lite sällskap av henne när jag smiter från jobbet. Kanske skölja ner min treo med att svalt glas vitt? Som kompensation för mina ytterst begränsade röstresurser idag. Jag får Leonard Cohen att framstå som en sångfågel... ger en rätt bra bild.

Dessutom kan man ju kolla efter badkar på blocket. Jag saknar fortfarande mitt badkar dagligen. Så vem vet det kanske går att trycka in ett badrummet.. eller så får jag fixa ny lägenhet med badkar. Tål att funderas på.

Liksom det där blogginlägget om karlar och stake. Makt och förnuft.

Nu ringde en liten tös som ska göra ett arbete om jämställdhet i arbetslivet och vill intervjua mig. Hmmm

Tema Generation

I går hade den lokala blaskan en söndagsbilaga med ett specialtema med olika generationer. Rätt så trevlig idé att läsa om 20-talisten, 30-talisten och så vidare. Sen kommer de till 70-talisten. Där de har valt ut en "tjej" nästan fick mig att gråta. Hon är ett år äldre än jag och ser ut att vara minst runt 50 på bilen. Katastrofalt fula och oformliga kläder samt avsaknad och frisyr och säkerligen mascara. Hela bilden säger " jag har slutat att bry mig" och ser mest tragisk ut. Visst man måste inte vara piffig och snygg.. men att ge upp! För det finns ingen annan förklaring. Det är omöjligt att påstå att hon inte kan se lite roligare ut med en minimal insats.

Hon fyller alla mina fördomar om att jaaaa nu har jag fått mina barn och har min man och lever livet i den lilla byn och det är ju bekvämt. Bara tanken får mig att få kalla kårar och rysningar. Jag har absolut inget emot ålder men man behöver ju inte göra sig äldre än man är!

Helgen

Inleddes i trist stil med soffa och treo samt feber och riktigt ont i halsen... så där lagom kul. Trodde att lite vin skule smaka men icke. Blev i stället senaste numret av Elle och mutter om ursel tv-tablå.

Inte ens utvilad började jag med att vela om jag skulle åka med till GBG eller inte. Men ett par treo senare var jag med på banan. Vore jul illa att få en julklapp och inte utnyttja den. Så det blev opera och middag på stan samt ett glas vin i en skybar. Inte illa alls. Även om operan faktiskt var lite väl tråkig. Smällar man får lov att ta...

Söndagen ägnades åt hemfärd samt testning av mammas ångmaskin. Som tydligen kan rengöra golv och mattor. Så nu ser hemmet nästan nytt ut. Vilket är en befrielse.

Totalt skandalfri helg precis som vanligt. Skulle väl kunna slå till med att jag somnade i soffan hos mamma igår kväll. Vilken cool tjej. Host host! Skyller på förkylningen... annars hade jag ju gått på en liten spelning...

Less

Nu har min förkylning dragit över gränsen för en vecka. Hur mycket slem kan man producera? Värsta är att jag ena dagen mår hyfsat för att sedan vara febrig dagen efter. Nu har jag dessutom börjat hosta upp slem så sömnen är inte mycket att hurra för. Varpå jag gav upp och knöp ner i soffan inatt... Nu börjar jag kunna vad tv-tablån har att erbjuda på små timmarna...

Ryggning

Jooo jag gjorde det. Backade banden och valde att inte ta striden.


Vill ju ha en trevlig helg.

Syster Yster

Vissa saker kan man ju ge sig fan på. Som när jag ska hem till syster yster i det lilla huset i byn på landet en kväll. Att jag kommer dit innebär att jag får laga mat. Det finns flera tecken på det.

* Vitt vin är kylt till mig och finns dessutom flera att välja på
* Den lite lätt uppgivna blicken
* Påpekandet att hon inte har handlat på en vecka
* Frågan vad har du för idéer
* Slutligen: När ska du laga maten? Det blir ju alltid roligare när du gör det...

Jojo så det blev jag som lagade maten. Inte alls avancerat men helt ok. Nu till det riktigt roliga.

Syrran och hennes kille har ju som sagt var flyttat till lilla huset i lilla byn på landet. Den där byn som vi alltid skämtat om har en massa inavel och folk är lite på "det viset". Läs gärna om flytten så kommer en viss förståelse att infinna sig.

Syster Yster och jag har flera egenskaper som skiljer oss men framför allt en. Syrran är duktig på massor med saker men inte heminredning vilket mest beror på ett totalt ointresse. Så när jag hörde att de bytte rum för att tvn kom för nära soffan höll jag på trilla av stolen. För mig är det viktigare att det ser schysst ut.

Så när mamma frågade mig om hur det nu såg ut i huset så beskriver jag det som ett kaos efter ett bombnedslag. Inte på ett elakt sätt utan mer som att vi är olika och jag gillar en diskbänk utan massa saker på. Min toleransnivå är ytterst begränsad och jag är alldeles för otålig med att få ordning.

Men när mamma frågar syster yster om hur det har det i huset så svarar syster yster att Joooo men nu har de fått ordning och det är ganska fint. Jag höll ju på att dö när jag hörde det och undrar bara: VAR?!?

Nu till det roliga. Nästa helg kommer svärmor på besök till lilla huset i byn landet. Frågan är nu var syster ysters och dalmasens* gräns för hur mycket ska bli klart innan svärmor dyker in.

Dessutom funderar hon på att bjuda in hela familjen på middag. Gissa vem som fick en hint om att laga maten...

* Jo men killen är från Dalarna

En hemlig klubb

Jag glömmer ständigt att jag inte pratar skånska, vilket jag aldrig gjort. Det händer då och då att jag faller in i vissa ord men jag kommer aldrig komma att tas för skåning. Så har det alltid varit.

När jag tog beslutet att flytta ner fick jag inom hästvärlden höra samma sak från olika håll. Att skåningar som håller på med häst är en aning speciella och inte som något positivt. Jojo tänkte jag och tänkte inte mer på det.

Min tränare som inte är skåning men verksam här undrade efter ett tag hur jag trivdes i skåne och om jag funnit mig tillrätta. För skåningarna är ju en aning speciella... det är inte alls samma sak som i Stockholm..

Det svåraste uppdraget när jag kom ner med hästen i släptåg var att hitta en hovslagare. Ett verkligt karriärstips är att bli hovslagare. Bra pengar och det går att välja vilka kunder som du vill ha. Det var ett elände för mig att få tag på någon. Så när jag flyttade till det nya stallet insåg jag kvickt att befintlig hovslagare inte ville köra en hel 1 mil för att sko min häst.

Så när jag sprang på en hovslagare i stallet som verkade vettig slog jag på hela charmen. Lät honom inspektera hästen, förhöra mig om tränare och kontakter inom det "gamla" gardet. Så visst var jag välkommen som kund.

Tanken var att hästen skulle få nya skor idag. Men han ringer mig och undrar om vi kan ta det en annan dag. Visst?! Inga problem för mig... men så kommer kommentaren. "Åh när jag hör din röst kommer jag ju verkligen ihåg dig. Som du kanske hör på min dialekt är inte jag heller skåning. Kan vi höras av i dagarna så ordnar jag skor till din häst." Underförstått att dig kommer jag minsann inte glömma... oss emellan - vi som inte är skåningar.. bara det att jag hade inte ens tänkt på att han inte pratade skånska...

Så tydligen är vi invadrare i hästkretsen vi som inte är skåningar. En liten hemlig klubb med få utvalda. I en värld av knepiga skåningar..

Bolibompa

Av någon o utgrundlig anledning så råkade jag befinna mig i situationen att jag lovat att vara barnvakt. En söndagmorgon från klockan 07.15. Givetvis involverade det min syster som jag enligt trogen vana har svårt att säga nej till.

Barnet ifråga är dock en trevlig bekantskap med ett glatt humör. Väldigt pratglad trots den arla tiden. Så efter en stunds ihållande frågestund kom jag på idéen att få fatt i Bolibompa. Puh!

Sen kom jag på att den som verkligen borde varit barnvakt var min käre far som uttryckt en viss önskan om barnbarn. Så jag ringde honom vid 8-snåret och erbjöd honom uppdraget. Kryddat med Bolibompa som han efter att ha jobbat utomlands avskyr. Det var i stort sett det enda programmet som sändes på svensk tv som han kunde få in... Han var inte alls avundsjuk på mitt uppdrag. Nåja det gick väl och jag lyckades tom övertyga den lille vännen om att frukost består av smörgås och yoghurt inte kakor och saft som han försökte övertyga mig om...

Sen är det väl helt ok att slumra lite i soffan under bolibompa? Känner mig dock en aning dålig som satte igång tvn. Nästa gång ska vi sätta igång något projekt. Gärna nåt som ger syrran lite merarbete.. Förslag? Klippa hundluggar?

Dagens internet test

Självklart kunde jag inte motstå testet i SVD och se om mitt glas är halvfullt eller halvtomt...

Resultatet blev:

Du är inte alltid optimist, men din optimistiska sida tar ofta över. Du är ganska realistisk och ser för det mesta saker för vad de är. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Du ska uppskatta och vårda den här sidan hos dig själv, den är en av dina styrkor.

It's not you it's me

Vissa dagar undrar jag på hur det egentligen står till med mig. Får man undra det?

Visst är jag glad. Men ändå inte.

Jag kan inte komma på när jag var riktigt glad senast. Saker är ärligt talat bara mer eller mindre jobbiga. Förvisso är nya jobbet bra, riktigt bra. Men sen då?

Jag älskar mig häst, min hund och mina katter och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Joo hunden kom med på listan. Ävne om det har tagit ett tag. På något sätt har jag inte riktigt förlikat mig med att jag är tjejen som har en söt hund i släptåg.

Sociala kontakter på jobbet och i stallet reder jag ut. Men sen då? Inte mycket alls. Jag isolerar mig och orkar inte. Sen vad det beror på vet jag inte. Jaaa visst det är krävande som fan att ha egen häst. Det finns inte många minuter över till annat. Var jag egentligen social innan jag köpte henne? Sanningsenligt så inte direkt. Kompisar har jag nog mest haft för att jag har svårt att sitta stilla hemma.

I slutändan finns det få människor som jag orkar med privat vilket sannolikt är ett skäl att jag inte ens orkar tänka på att detja.

Dagens spaning

På den där tiden när jag var liten fanns det väl en tidning som hette nåt i stil med en ding ding värld. Rent spontant känns det som en tidning som man i filmer som Men in Black refererar till som Hänt i veckan bland utomjordingar. Nåja den här tidningen innehöll en massa konstiga mirakel och bilder på människor som påminde om elefantmannen.

Vad jag vet finns inte tidningen kvar. Men det finns ju andra som glatt har tagit över rollen. Tex tidningen Expressen.. Kolla här!
även med en bildspecial.

Dagens fördom

När blev det ok att bleka håret vitt och färga underhåret svart? Eller någon annan obskyr färg.. För min del så är jag så pass fördomsfull att för mig så visar det att man är white trash. Som gärna kompletterat med lite fula tatueringar för att det är sött eller coolt.

Oftast så kompletteras looken med ett ganska nollställt ansiktsuttryck som jag gissar ska uttrycka någon slags coolhet. Som mest ser rätt korkat ut.

Tema flytt

Efter flera månader av ågren över om jag skulle flytta hästen till ett nytt stall eller ej så växte slutligen beslutet fram. Flera avgörande orsaker fanns.. det kan verka som en liten grej men påminner nästan om att byta jobb. Men jag tror att det blir bra. Det känns i alla fall så. Det svåra är att ta beslutet inte att genomföra det.

Så jag bestämde mig på torsdagen och lämnade besked. Sa upp stallplatsen på lördagen och flyttade söndagen.