Jomenvisst

Det där med kollegor är ett intressant fenomen. Mycket intressant fenomen. Man har anställt en ny som ska "komplettera" mig på orten. Kalasbra! Egentligen alltså. Men vi är en aning undrande. Känns inte alls som den unge hungrige säljaren som står på tårna och hoppar om ni förstår vad jag menar. Utan mer som killen som tenderar att gå in i rummet och ställa sig och titta på en med nollställd blick. Inte ens förhoppningsfull blick.

Men det blir säkert jättebra. Förutom att han sitter mitt emot mig... och undrar vad jag gör. Hela tiden.