torsdag, november 01, 2007

Hur man får ett tjockt finger

Kan ju inte motstå att klaga lite mer på alla djur. Som vissa kanske vet så har jag en häst. Men huvud svans och fyra ben. Ganska snygg häst om jag nu själv får påstå det. Framför allt väldigt trevlig och bra temprament.

Sista tiden har hon varit lite skadad och jag har precis börjat rida henne igen. Problemet är dock att hon inte alls förstått att hon ska ta det lugnt och vi ska bygga upp hennes kondition och muskler i en lagom takt.

Första dagen vi skrittade var hon jättesnäll och nöjd med livet. Andra dagen började hon undra vad vi höll på med. Tredje dagen tyckte hon att vad fan skritta kan jag, när börjar det roliga? Så hon är lite lätt pigg. Men sedan dess har vi börjat trava och galoppera lite grann.

I förrgår kväll skulle jag rida igen och valde ridbanan eftersom att det var beckmörkt och det finns belysning där. Den var dock lite blöt då det dagen innan kom 20 millimeter regn.

Lungt och fint skulle jag sitta upp och håller precis på att lägga benet över ryggen när jag ser hennes blick ( hästar kan se bakåt)och inser att oups.. nu händer nog nåt. Sekunden efter hänger jag i luften ovanför en häst som bockar.. På nåt sätt lyckas jag hålla mig kvar tills hon kommer fram till staketet och stannar med en knyck. Jag landar med rumpan för i en vattenpöl!

Sur som ättika försöker jag nu få tag på min häst som galopperar runt som en dåre på ridbanan. Typ leken du kan inte ta mig! Överlycklig! Däremot insåg hon rätt kvickt att matte inte var helt nöjd..

Summan av kardemumman vad att jag hade en intressant färg på mina trosor efter att ha landat i en vattenpöl. Dessutom lyckades jag stuka ena långfingret, hur nu det är möjligt.

Så igår försökte jag få lite sympati för mitt finger genom att visa det för mamma som är operationsköterska. Tanken var att hon skulle säga oj oj oj vad synd det är om dig. Samt försäkra mig om att det inte var brutet. Inte stoppa fram fingret och peta hårt på det stukade fingret för att fråga: Är det det som gör ont!? Så mycket sympati fick jag. Måste komma ihåg att mamma är inte den man ska fråga om sådant. Hon är bara blodtöstig!

1 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Stackars dig, glad nu? ;-) Kram S

8:45 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida