Guds ord

En mycket god vän till mig har lyckats stadga sig och har numera inte bara hus utan även barn. Det var killen som aldrig skulle sätta några barn till denna hemska värld. Men men när fan blir gammal så...

Om någon hade slagit vad med mig om att han skulle läsa böner högt i kyrkan hade jag legat på golvet och vridit mig av skratt. Det fick jag stå ut med i lördags när underverket skulle döpas. Kvällen innan fick jag beskedet att det endast var släkt och jag. Vilket kändes ytterst märkligt. Han tyckte då att äh vi kan ju säga att du är min elaka syster. I så fall har han haft en väldigt "märkligt" relation till sin syster. Oavsett vad så kändes det en aning underligt att vara där.

Det är killen som alltid har haft som skämt att vi kommer slutligen sitta i varsin gungstol och gagga med varandra. Han har inte fattat att jag flyttade ner. Han trodde att jag skulle vara kvar i fjollträsk som han kallar det för all framtid.

Underligt.