Gooooood morning

Ibland blir vissa saker så pass bra att man kan börja fundera på när det vänder..

Söndagseftermiddag hemma hos far. Långt varmt bad. Trevligt med far och dotter som planerar middag och åker och handlar en massa mat. Sedan sitter jag framför tvn och spanar in hästhoppningen och snoppar bönor medans far stökar i köket. Sedan blir det dundermiddag utomhus och kladdkaka till efterrätt. Stupar i säng efter ett par glas röda och är ganska nöjd med livet.

Vaknar vid 4-snåret och har svårt att somna om. Vrider och vänder och känns som att jag inte sover alls, tills väckarklockan ringer. Beslutar mig omgående för att det inte blir en timmes hundpromenad och ställer fram klockan en timme.

När jag väl släpar mig upp så är Orcen överlycklig och hoppar runt och skäller(vilket hundkräket aldrig gör hemma hos mig men hos far gäller tydligen andra regler). Så jag samlar ihop hundarna och går ner till stranden för en morgonpromenad. Väl tillbaka packar jag ihop mig och håller på att fixa ett par mackor när han kommer upp.. min far..

Börjar med att stå nedan för trappen och vråla på plastbrodern för att han ska komma upp. Utan att överdriva hade jag strypt honom om han hade gjort så mot mig. Sedan kommer han bort till mig och kläcker ur sig.. "du äter för mycket"...

Ilskan kokar i mig och jag inser att nu är det läge att gå. Så jag tar mina grejer, hundarna och går till bilen. Inser att det är lugnare för mig att åka hem och göra mig klar inför jobbet. När jag kört 500 meter ringer han och undrar om jag blev sur? Vad göra? Påtalar att mitt morgonhumör inte klarar av honom på något vis. Jag vill ha lugn och ro och ingen som pratar med mig. Ännu mindre någon som står och vrålar..

Då kläcker han ur sig.. "Du är såååå känslig"