Sunt jävla förnuft

Jag sitter på jobbet och funderar på om jag utvecklats till att bli en fullt vanlig och hederlig surfitta. Som följ undrar jag om jag har orimliga förväntningar eller krav på min omgivning?

Jag gillar att bli informerad om förändringar. Behöver inte bli tillfrågad men vill veta helst innan. Så att jag kan planera. Just nu är jag grymt irriterad på stallet:

Överraskningar som att hantverkare har grävt upp bädden ( i hästboxen) som jag slitit med att anlägga i en månadstid irriterar mig. I synnerhet när jag bara upptäcker det och inte har fått information om att det är nödvändigt.

När man sätter fullt av skruvar på insidan av boxen som man inte behöver vara en kärnfysiker för att kunna räkna ut att det går att skada sig på. Så väl häst som människa.

När man efter ett par veckor med strålande väder och temperatur runt 30 grader slänger ut hästarna i spöregn och blåst när det är knappt 14 grader på morgonen. Hävdar dessutom att man inte har haft tid att sätta på täcke. Uppenbarligen kunde man inte heller lämna hästarna inne och meddela att man har gjort det till berörda ägare.

Jag kanske är väldigt sjåpig men för min del går djurens väl först. Kommer jag till stallet och ser någon annans häst stå och verkligen frysa så tar jag in den. Oavsett vad jag tycker om ägaren. För det är synd om hästen. Vi har oftast hästarna i småhagar utan skydd för varken vatten eller vind. En häst som kan röra sig över stora ytor med varierad natur klarar naturligtvis av att ta sig undan från naturens element.

Idag stannade jag utanför en mataffär och pratade i telefon och ser hur någon hade bundit sin hundvalp utanför i spöregnet. Det är inte ett dugg snällt att lämna en valp på gissningsvis 10-12 veckor själv på det viset. Och nej det var inte bara 5 minuter utan snarare 20... det är fan inte okej!