Nära hjärta

Då och då händer det att jag för frågor som jag kan svara på ganska kickt ändå ligger kvar huvudet i flera dagar. Jag kan inte låta bli att analysera och vända ut och in på dem. Handen på hjärtat så tycker jag inte att jag har så mycket djur utan ganska lagom anpassat. Djur är en naturlig del av mitt liv som jag aldrig skulle vilja vara utan. Att det sedan innebär en del ansvar är inget som jag reflekterar över. Som frågan hur det egentligen kommer sig att jag har en dvärgschnauzer. Ärligt talat vet jag inte riktigt. Klart är att jag inte sa nej tillräckligt högt och sen när verkligenheten kom ifatt så går det ju inte att säga nej till en lite svart söt sak. På det sättet kom hon in i mitt liv, råttan. Nu är en hon en så pass naturlig del i mitt liv att jag inte ens tänker på mig själv som hundägare utan hon är bara med mig. Typ överallt...

Så där värst mycket djurvän är jag nog lite tveksam till att jag egentligen är. Jag gillar mina djur inte nödvändigtvis alla andras.