Klart att vi stannar

En följd av det stora hundbestådet i familjen är att hundutställningar är ett vanligt förekommande inslag. Givetvis mer eller mindre framgångsrikt. Igår var det den årliga utställningen som inte ska missas. Det var dessutom dags för lilla råttans debut i ringen.

Råttan var föga imponerad över att bli väckt vid 6-tiden för en promenad för sedan få ben och skägg tvättat och fönat. I hennes värld är det helt onödigt. Men hon var duktig och fick sitt röda band och då kan man ju inte vara annat än nöjd.

Syrrans ena förmåga vann storslam och då kom vi till det avgöranade beslutet. Stanna till final eller inte.. Klart att vi stannar! Man vinner ju aldrig om man inte ställer upp... så sant så.

Det var ömsom kallt och önsom varmt. Som tur är har vi ju alltid med oss ett mindre taikonläger så stolar och fällar till hundarna samt matsäck och kaffe i mängder. Så visst det var inte så hemskt.

Men uställningar är ju intressanta. Speakern som under finalerna uttalar sig såååå positivt om karaktären på diverse små raser som pekines. Efter en stund så börjar man ju onekligen undra om hon är uppfödare och sitter med 20 valpar kvar som hon desperat vill sälja?

Sedan finns det en samband med hur husse/matte ser ut och vilken hundras man har. Dock ingen look a like tävling vilket hade roat mig. Givetvis har jag sett det på Discovery och imponerats över likheten.

Nåja efter att ha väntat evigheter ( i typ 4 timmar) så kommer de in i ringen går ett varv och åker ut. Kul va?

De är sådana dagar det är så kul att efter detta ha en häst man måste ta hand om.. snabbmockning och klapp på halsen med löfte att imorgon då minsann! Sen hem till mor och in i värmen för att få sig mat och vin och höra om hur bra resan i Frankrike var. Jag kunde i alla fall skryta med historier om hur det är att vara hundvakt. Inte illa?