Så var det dags igen

Ibland undrar jag hur jag tänker. Som när jag anmäler mig frivillig till att passa syrrans riesenvalp. Jag måste fått hjärnsläpp. 3 trappor, ingen hiss, en 4 månaders valp med hejdlöst med energi. Lysande idé. Verkligen.

Läs om sist vi hade valp här och här. Sammantaget borde jag VETA bättre.

Någonstans insåg jag att det var lika bra att lägga ner planen på att rida och gå in för att roa skrället. Som glatt galopperade upp för trapporna, hoppade på dörren när jag enligt henne var långsam, och började jaga katterna. För att sedan tömma hela korgen med leksaker, tugga på strumpor, dra i gardinerna, slita sönder en tidning, leka med pipdjur. Allt inom lopppet av 20 minuter. Ärligt talat så borde jag veta bättre.

Så då kom jag på att en promenad är ju bra. Min lilla råtta, hennes mor och monstret ut och gå lite. Monstret har ärvt ett släktdrag. Att hon sitter fast i ett koppel har ingen som helst betydelse för hon galopperar ändå tills kopplet tar slut. Det är rätt jobbigt efter en stund och det är ingen idé att skälla, för hon har ju inte någon aning om att det inte är ok.

Äntligen blev det kväll och när jag väl lyckats övertyga henne om att man INTE tuggar ben i min säng så infann sig friden. Idag har hon åkt till sin hundvakt och jag har "bara" hennes mor. Som är vuxen och har lite mer förnuft i sig.