Lördag 11.08

Kommer samtalet som jag visste skulle komma men inte när. Anade att det började dra ihop sig rent tidsmässigt. Han lever i alla fall. Herr Strul. Och jaaa tanken slog onekligen mig att en resa till Stockholm skulle ju sitta fint. Tänk vad nice det vore. Lite kul kan man väl få ha?

Men vid närmare eftertanke så har jag lämnat. Försöker gå vidare. Det räcker med ett samtal så kommer jag ihåg. Han har etsat sig fast. Det är bara att acceptera och gå vidare. Behålla det som ett minne och inse att risken för återfall alltid kommer att finnas.

Och nu har jag återigen hans nummer som jag raderat oräkneligt antal gånger.