Har mitt kontrollbehov ökat eller är jag som björn i sitt ide som inte vill bli störd?
Mitt hem är min borg. Här vill jag vara ifred. Helst vill jag att bara ett fåtal nära vänner och familj ska ha numret till min hemtelefon. Det är en strategi som har börjat att falera vilket stör mig.
Det är skönt att vara anonym. Kunna leva sitt liv som man själv vill. Jag har för vana att gå omkring i nattlinne när jag är hemma. Det är svårt att göra det när det finns en risk att någon bara kommer förbi.
Jag är lite kluven inför detta. När jag och grottmannen umgicks vilket vara hemma hos honom på landet fick jag uppleva en hel annan livstil. Folk tittade in. Kom förbi på en kopp kaffe. Det var faktiskt trevligt. Men jag undrar om jag hade stått ut med det i längden? Lagade jag mycket mat var det bara att ringa över grannarna på en spontan middag.
Mitt liv är inte så anonymt här längre. Folk i min närhet känner igen mig och hälsar. Jag är engagerad i en förening och folk vet vem jag är. Det är samtidigt jobbigt. För ju fler som känner till mig ju fler pratar om mig. Det är en del av spelet jag vet. Men det är inte roligt när skurit sig med vissa personer.
Jag var naiv. Jag lät mig utnyttjas av en person som endast hade sig egen vinning som mål. Det gick över gränsen för vad som var att ta och ge. När jag satte stopp för det blev personen arg och besviken. Alla planer gick ju i stöpet. Jag andades frisk luft och kände att jag fattat rätt beslut.
Vad jag inte räknat med var att den personen skulle prata illa om mig. Vilket faktiskt går att ignorera. Det säger mer om den personen än om mig. Det svåra är att nu vet jag att allt människan gör är inriktat på sin egen vinning. Allt. Ljuger och skapar egna sanningar som tydligen är gällande. Drar sig inte för att stjäla och tror att ingen märker något.
Jag ska göra allt för att inte ha någon kontakt. Orkar inte ens försöka vara trevlig längre. Ska dock hålla mig ifrån att tala illa. Jag måste stå på en högre nivå.
Suck.