Helgens chock

Söndagen skulle ägnas åt en hästtävling modell mindre, mest i syftet miljöträning för ung häst. Hästen har en stor talang inom hoppning och min talang ( om man nu kan uttala någon sådan) ligger mot dressyr. Så vi har en aning skilda åsikter om vad vi ska göra hästen och jag. Men hästen kan faktiskt röra sig så att dressyr är inte en omöjlighet. Enligt mig. Däremot har vi inte tävlat inomhus så jag var medveten om att hästen kanske skulle vara en aning spänd.

Vilket visade sig vara en grov underdrift.

min dressyrbana



Hästens dressyrbana



Summan av kardemumman var att enlig hästen gömde sig ett stort fult otäckt monster bakom varje pelare. För att inte tala om domaren som var rätt läskig med.

Vi kan snällt sammanfatta det med att jag inte var helt nöjd när vi kom ut från banan. Funderade skarpt på det där med varför jag lägger ner alla mina pengar och min fritid på ett så pass otacksamt monster. Som frustade och irriterande nog verkade ganska nöjd med livet efter att ha genomgått ett sådant hemskt prov.

När vi precis håller på och ska lasta in hästen i trailern för att åka hem hör jag speakern ropa mitt namn. Men jag resonerar ganska kvickt att det måste vara någon annan som tävlat som har ett liknade namn. Efter en stund så blir jag iväg skickad för att kolla vad det var.

Tydligen så var det prisutdelning och jag var med på prispallen. Enligt mitt protokoll har jag högsta procenthalten som jag någonsin fått på tävling, som jag har drömt om att någongång komma upp i.

Jag fattar inget. Brukar ha en bra känsla för hur jag ligger till när jag kommer ut från banan men tydligen så har jag inte. Jag är fortfarande chockad.