Tisdag natt 01:30

RIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

Va? Stängde jag inte av mobilen... uppenbarligen inte..

Ser vem det är. Ler. Inser att kvällen måste ängnats åt stort alkohol intag.

Mycket riktigt. Började genast se fram emot morgondagens ursäkt i smsform.

Som kom 08.33

Roligaste är att nån är jävligt bakis idag och måste jobba. Och det är inte jag...


Skadeglädje = äkta glädje

Förresten

Så var jag ute och sprang imorse... för andra gången i år. Än så länge lever jag faktiskt. Hårt att inse att jag har 3 månader på mig att komma i mitt livs form. Så det är bara att bita ihop. Tufft värre.

Söndag morgon 07.30

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

var faaaan är telefonen?

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

Inte i sängen... faaaan måste jag kravla mig upp...

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

Åh äntligen... där är den jävla luren.. det är mamma..

- Ja, muttrar jag i komaläge
- Kan du komma hit och lämna din nyckel?
- Jag sov.. visst kan jag det, när?
- Inom en timme!
- Nej! Glöm det jag tänker inte gå upp nu när jag sovit länge
- Haha! Tänker du inte ( ytterst retsamt)
- Nej, vi får lösa det på annat sätt... syster yster tex...


Är helt övertygad om att det är telefonens fel att jag är dödstrött idag.

Eller att jag sprang igår... första gången i år..

Livet är en fest

Varför kan jag inte sova när jag är krasslig?? Vaknade vid 5 och kunde inte somna om. Så det var bara att sätta på kaffe och inleda processen att försöka se representativ ut för intervju. Valde att vara miljövänlig och tog tåget till staden en bit bort. Vilket jag sedan straffades för!

Den gick väl bra även om jag kände att jag inte var på topp direkt. Inte speciellt intresserad av jobbet heller. Inte riktigt mig kopp te...

Kom hem och slängde mig i soffan och moffade i mig en massa Polly som inte ens var goda. När jag hade samlat ihop alla mina krafter traskade jag ner till bilen med p-bot. Tydligen är det städdag första onsdagen i månaden. När jag sedan startade bilen indikerade den att det är dags för service. IGEN...

Tror att jag kryper ner i sängen och trycker på omstart!

Ruffe

Så kommer Ängeln hem från Grekland brunbränd och långhårig*. Pigg och utvilad och laddad för festival på universitet. Vid packningen för en och en halv vecka sedan kom jag inte att tänka på att jag skulle vara utomhus en kväll i Sverige. Jag hade inte regnkläder med mig. Igår spöregnade det. Dessutom hade jag lovat att gå på festival och gammal som jag är längtar jag inte efter att stå och bli blöt och kall. Jag blir helt enkelt asgnällig då.

Så lösningen på problemet blev att på väg från fika hos kompis låååångt söder som stan, stanna på ÖB och köpa regnställ och stövlar. Innan jag sen som bara den fiskade upp kompisarna för att gå på festival med bilen som transportmedel. Partydödare? Nja, faktiskt inte.

Men såg ni en tjej med blommiga gummistövlar så var det jag. Kan avslöja att så fort vi kom dit så sprack det upp och solen kom fram. Så alla som var där kan TACKA mig för att jag köpte regnställ och stövlar, för hade jag inte gjort det så hade det spöregnat hela kvällen. Nu fick jag nöjet att se ut som en bonde. Vilket jag också fick frågan om jag inte ville vara med i "Bonde söker fru".....Suck! Nej att vara med i tv är en mardröm för min del som jag aldrig kommer att gå med på.

Banden som jag såg var bra förutom Rufus Wainwright. Jag hade inte lyssant in mig ett dugg. Men beskrivningen lät ju bra på Lugers hemsida

"Fina orkesterarrangemang, tänkande texter och genialisk komponerad musik. Rufus kommer från en familj med CV av rang. Föräldrarna är Loudon Wainwright III och Kate McGarrigle och syster är Martha Wainwright, riktigt imponerande. Med Rufus själv imponerar mest. Utrustad med bara flygel och gitarr skulle han nog ta mig fan kunna ta sig an ett världskrig och gå vinnande ut ur striden. Man lyssnar, man tänker efter och man tar åt sig. Sofistikerat, teatralt och magiskt. Missa inte Rufus två sverigespelningar, 30 juni på Accelerator i Stockholm och 1 juli på Trädgår’n i Göteborg."

Snubben ser bedrövlig ut och låter ännu värre. Vilken fruktansvärd besvikelse. Se aldrig Ruffe. Jag kan inte säga nåt snällt alls.


*frisörbesök i veckan