Pinnen

Om ni har läst Två nötcreme och en moviebox : hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR Sverige av Filip och fredrik så kan ni utifrån den konstatera vilka saker som var coola under en viss period. Vissa saker har man ju självklart glömt och förträngt. Men jag glömmer aldrig min vandrade pinne. Det fanns bara ett skäl till att ha en vandrade pinne. Att vara cool. Jag tyckte nämligen att pinnen som fick det originella namnet Woody var en ganska läskig företeelse. Det jag kommer ihåg tydligast är att jag drömde mardrömmar om pinnen skulle rymma och föröka sig i min heltäckningsmatta.

Så mycket för att vara cool.