Söndag morgon 07.30

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

var faaaan är telefonen?

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

Inte i sängen... faaaan måste jag kravla mig upp...

RIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIING

Åh äntligen... där är den jävla luren.. det är mamma..

- Ja, muttrar jag i komaläge
- Kan du komma hit och lämna din nyckel?
- Jag sov.. visst kan jag det, när?
- Inom en timme!
- Nej! Glöm det jag tänker inte gå upp nu när jag sovit länge
- Haha! Tänker du inte ( ytterst retsamt)
- Nej, vi får lösa det på annat sätt... syster yster tex...


Är helt övertygad om att det är telefonens fel att jag är dödstrött idag.

Eller att jag sprang igår... första gången i år..