Erase and rewind

Fastande framför ett gammalt Seinfeldavsnitt igår. Insåg att jag skulle behöva funktionen att kunna stoppa bandet när jag slängt ur mig vad som just då kändes som en bra idé. Det händer att jag funderat på något som då känns som att det kommer bli klockrent. När tillfället uppenbarar sig och jag utan att låta alltför programmerad slänger ur mig det blir det så fel. Erfarenheten har lärt mig att jag inte har en förmåga att prata känslor med killar. Jag är finkänslig som en packad elefant i en glasaffär med ångvält som fordon. Utan att överdriva dessutom. Så fort jag har det minsta engagemang eller bryr mig så får jag radhusångest och fegar. Bland annat så är det när dessa tillfällen uppenbarar sig som vill jag bara stoppa bandet, spela tillbaka och börja om ( joo jag syftar på en bandspelare, det fanns sådana förr).

Insåg i förrgår klart och tydligt varifrån jag fått den här förmågan. Inget att vara stolt över. Men min käre far lyckades när han skulle rädda upp en situation på telefon med en rabiat dotter kläcka ur sig:

- Jo, men jag älskar mina döttrar lika mycket som mitt jobb.

( Va? Är du medveten om vad du just slängde ur dig? Är du full eller knarkar du? Såååå korkad kan du ju inte vara!)

Där skulle han ha stoppat bandet och spelat tillbaka. Börja om. Det kom nog inte ut som han hade tänkt sig och inte med den effekten som han hade tänkt sig. Eller så är han en tölp? Det sjuka i det hela är att jag på sätt och vis har kul åt det.

Eller när han ringde mamma ( de är skilda) och tycker att nu får hon ta hand om den yngre dottern så tar han hand om den äldre. Blir lättast så. Mamma höll på att bryta ihop av skratt. Döttrarna ifråga var då 27 respektive 31 år gamla… Eftersom att jag är den äldre ringde jag genast upp och frågade var min veckopeng var..

Det finns en annan klassiker:

-Har du gått upp i vikt? Du ser lite plöfsig ut..

Obs, det kommer från nån som som inte påminner så lite om James Gandolfini i Sopranos.

Det har gått bra för mig trots allt… men jag har nog blivit lite härdad genom åren. Fast på något kusligt sätt upphörs jag aldrig att förvånas.