Minnen

Satt i bilen i imorse och kom och tänka på att gammalt strul. Det var länge sen. Men det väldigt dumdristigt, smått destruktivt och hysteriskt roligt. Varför är det så att det man inte får eller borde göra är så vansinnigt roligt? Är det bara för att man inte får?

Var sak har sin tid antar jag. Det lustiga är att jag ångrar det inte alls. Tvärtom. Jag trodde aldrig att jag skulle göra något så dumt. Nu vet jag att jag har sensationellt dåligt omdöme. Lärde mig en massa saker tex. att han och jag aldrig kommer att vara säkra i varandras sällskap. Vi vet hur lätt det är. Jag tror att om man har släppt på gränserna en gång så är det svårt att återskapa dem. Då är det faktiskt smartare att inte börja testa och se om det går att töja på dem… eller sudda ut helt.

Vi är fortfarande vänner. Hans tjej har ingen aning vilket är hans val. Men det känns lite konstigt när vi ses.

Jag hade aldrig gjort det valet. Bättre att vara ärlig från början..