konfunderad

Jag kan inte sätta fingret på vad det är... en känsla jag får.. på något rackarns konstigt sätt känns det som att jag och Herr Strul är mer*** vet inte hur jag ska beskriva det.. Öhm, vänner?!? Än någonsin tidigare!

Är det för att jag utan att blinka påtalar när jag blir ledsen eller irriterad? Och att han backar och erkänner att han gjort nåt fel..Eller att vi är mer öppna.. om att vi faktiskt vill ses?

Jag skulle ju inte göra det här igen..älta över honom.. vore enkelt om det inte vore så att han är så bra. På många sätt och vis... och fullständigt hopplös...

Hmm.. ett glas vin.. tja varför inte?